Paschas dagbok:
Pascha kommer här att skriva lite om sina upplevelser. Det blir kanske inte varje dag, eller ens varje vecka, men det blir definitivt av när det händer något:-)))
*** Glöm inte att klicka på bilderna för att se dem i större format ! ***

Enligt önskemål så kommer alltid de senaste dagboksnoteringarna att stå högst upp på sidan. Annars kan ni klicka på nedanstående alternativ för att bli skickade direkt till den plats ni vill.

2006.07.13 Virus kan spåra... (Carro vid tangentbordet)
I tisdags var jag och lilla Virus "inbjudna" att vara med på Grimlock's kennel-läger. Det stod spår på menyn och instruktör var Tomas Ivarsson. Han är en sån där cool kille som varit med på SM ett antal gånger, både i spår och rapport. Han har haft belgare i många år och idag har han en groenis och två mallar. Bl.a. Sair Andros U Av Nangijala !

Virus har presenterats för fenomenet spår ett par gånger sedan innan. Efter första gången frågade Annie, som satt i rullen på första parkett och tittade, vad jag tyckte. Jag (gröngöling som jag är) tyckte att stackars Virus inte alls fattade vad det gick ut på och att han nog var ganska onödig att lägga krut på med just spår. Annie stoppade mig och sa "vet du Carro, jag såg massor av kvaliteter. Det här kommer att gå toppenbra". Nåja tänkte jag, du är bara snäll du =)

I alla fall.... I tisdags så blev det 4:e spåret för Virus, ett rakt ett i ca 50 meter med små snusdosor i "kärnan" fulla med gottar. Instruktören Tomas gick med och tittade när vi spårade. Detta brydde sig inte Virus så mycket om, han var nog nöjd med sällskapet hihi. Tomas kom med små minitips vartefter vi gick, och han lät uppriktigt nöjd över hur Virus arbetade. Jag var stolt som en tupp vid spårslutet, Virus hade varit så koncentrerad och lugn i spåret. Vet ni, vid ett par tillfällen gick han över dosan men stoppade efter en halvmeter och backade tillbaka. Jisses, det är så hjärtat brister av stolthet må ni tro=)

På eftermiddagen var det dags för andra spåromgången. Nu hade Tomas bildat sig en uppfattning om alla hundarna och kom med tips och trix redan innan spårläggningen. Dessutom sa han (VE OCH FASA) att jag och en annan tjej skulle lägga varandras spår !!! Dessutom så talar han om för den andra tjejjen att hon ska lägga vinkel åt Virus... Åh herre jä***ar, jag trodde jag skulle trilla av pinn när han sa det. För det första så vet ju inte Virus vem denna tjej är, hur ska han då kunna följa hennes spår? Med vinkel... För det andra så kan inte jag denna gren, hur ska jag kunna lägga ett spår till denna tjej med sin superduktiga och ambitiösa malletik Dexi???????
Nåja, tjejjen som heter Jenny talade om för mig hur hon ville ha det ungefär, men sa att jag fick vara initiativrik om jag ville. Jag gick ungefär 600 meter i skogen, framåt, vinkel, framåt, vinkel, uppåt, neråt, vänster, höger, över berg, genom buskage & sly och över mysigt mosshav. Jag försökte vara noga med att vinkla ordentligt och efter tips av Tomas gömde jag apporterna lite så att denna malletik skulle få bli nyfiken på det hon hittade.
Jenny var nöjd över mitt spår och Tomas likaså. Jag fick veta att jag hade skött mig över förväntan så jag gick där med näsan i vädret, jättemallig =)

Hur gick Virus då? Jaa, kan jag beskriva med ord? Nästan inte...
För det första så gick både Tomas och Jenny med, plus ett par till som stod vid sidan om och tittade. Inte brydde sig Virus om det inte. När vi kom till starten så tänkte stackars jag att "detta kommer aldrig gå, de kommer att skratta gott åt oss".
Tack och lov så var alla andra på bättre tankar och visserligen skrattade de, men åt mitt fåniga fågelholksansikte när Virus, snyggt och tvärsäkert, började att dammsuga Jennys spår. Vid några tillfällen gick han över dosorna även här, men han vek snabbt tillbaka och hittade dem. När han ätit gottar hade han himla brått att fortsätta spåra, men fortfarande lugnt och säkert. Även detta lugna arbete imponerade på mig, han brukar ju fara omkring i 120 knyck dygnet runt. Oavsett vad vi gör liksom.
Mitt i spåret ungefär så såg Virus lite förvirrad ut. Han snusade runt runt och letade. Efter en dosa trodde jag. Tomas sade i lugn stämma att jag skulle ta några steg tillbaka, men jag hann inte det innan Virus själv gick förbi mig tillbaka ett par meter. Där stannade han och bestämde sig för att gå 90 grader neråt i stället. Han hade hittat en vinkel, eller ja, han hade missat den men löste det helt själv. Efter ett par meter till hittade han åter en dosa =)
Vid ett risrusk började han krafsa in i busken. Innan jag han se vad det var så började han få fram slutapporten. Tänk vilken grabb, han har spårat ett vinkelspår helt själv utan hjälp från någon tafatt matte !!!
Jag kan säga att det var nära tårarna när jag insåg att han hade klarat hela spåret. Ojojoj. Tomas sa att jag skulle vara stolt över min lilla grabb, han anade inte att jag helst ville göra krigsdans och krama om allihop i ren och skär glädje !

Så, nu vill det till att hitta spårmarker runt i närheten där vi bor. Måste ju verkligen fortsätta med detta, när Virus tyckte att det var så kul och intressant. Ja, jag med förstås...

Med oerhört stolta och malliga hälsningar,
Carro

Virus förevigad på kort när han spårar sitt första "okända" spår med vinkel.
Här börjar vi...	Virus dammsuger fint och jag och Tomas bara följer efter.	Sniff sniff...	Virus har hittat en dosa och vänder genast för att överlämna den till mig.	Här har Virus hittat slutapporten (en burk med kattmat) i risbusken till vänster.	Slut och klart, nu åker selen av för att visa det.

2006.06.06 Brunch nere vid vattnet.
Klicka HÄR för att komma till foton från dagen.